3.7 Sorg och frierier
Lilla Sara växer så att det knakar. Hon har börjat äta själv i sin barnstol, även om det kan bli fruktansvärt kladdigt ibland.
Marie växer såklart också. Men liksom majoriteten av sin familj så sörjer hon Violas bortgång. Hon gråter med jämna mellanrum, samtidigt som familjemedlemmarna försöker trösta varandra så gått det går.
Mitt i all sorg bestämde sig Harry för att liva upp tillvaron lite. Han tänkte nämligen göra något han funderat på under en längre tid. En eftermiddag bjöd han med Josie till höstfestivalen.
Där föll han ner på knä och friade till Josie. Bättre sent än aldrig kan man ju tycka.
Josie blev såklart överlycklig och tackade ja. På en gång började hennes hjärna planera ett bröllop.
Grattis till det lyckliga paret!
Där hemma hade Marie fått en present från sina föräldrar i hopp om att det skulle pigga upp henne lite.
Men det gjorde det inte direkt. Hon tänkte bara på hur kul hon och hennes farmor kunde ha haft med hopphagen.
Max begravde sina sorger i köket. Han lagade mat åt familjen på nästan ett maniskt sätt. Ja, familjen slapp gå hungriga i alla fall...
Sara var för liten att förstå vad familjen gick i genom. Hon skulle nog inte heller minnas sin farmor speciellt mycket när hon blev äldre, tyvärr. Josie var å andra sidan väldigt ledsen. Men hon hade i sin tur ett litet småbarn hon behövde ta hand om, så hon kunde ju inte gå under av sorg, som hennes dotter och svåger verkade ha gjort.
Kommentarer
Trackback
